Medberoende har ofta sina rötter i barndomen. Barn som växer upp i en dysfunktionell familj av något slag, får inte möjlighet att lära sig sätta sunda gränser. Detta kan leda till ett gränslöst beteende där vi låter andra människor styra oss, eller också är rädslan så stor att vi sätter upp en ogenomtränglig mur omkring sig. Detta är en grupp ”glömda barn” som behöver uppmärksammas mera och få det stöd de behöver.

Medberoende är också ett inlärt beteende som kan vandra vidare från en generation till en annan. Vi ser vårt arbete med klienter att många människor uppvisar ett beteende av medberoende, fast de har svårt att förstå att de är medberoende, och dels förstår de inte heller mekanismerna bakom ett medberoende beteende. Många gånger när det går upp för dem så känns det som hela världen rasar samman.

När den medberoende inte sätter rimliga gränser och anpassar sig för mycket, blir relationen dysfunktionell vilket leder till en destruktiv cirkel av negativa beteenden.

Vanliga sätt att agera för en medberoende är t ex:

  • att du anpassar dig genom att vara undergiven och undvikande och låta den andra personen bestämma för mycket
  • att du försöker kontrollera beroendepersonens beteende på olika sätt fast du vet att du alltid hittills har misslyckats
  • att du döljer, skyler över, ljuger och ”städar upp” efter personens destruktiva beteende
  • att du är direkt rädd för beroendepersonens nyckfulla beteende
  • att du just nu är rädd för att din partner ska upptäcka att du varit inne på den här sidan
Sammanfattningsvis kan man säga att den anhörige, vare sig den är partner, barn, förälder, syskon, släkt, vän eller arbetskamrat, dras med i och blir en del av missbrukarens eller den dysfunktionella personens destruktiva beteende, detta genom att man anpassar sig till det dysfunktionella levnadssättet, och därigenom blir man medberoende. Medberoendebeteendet styrs i grunden av rädsla.